Linnéa Möller

Tänk vad tiden går snabbt alltså. Snart har jag gått på universitetet lika lång tid som jag spenderade på gymnasiet. Jag har då endast ett år kvar av mina studier, de som pågått i snart 15 år av mitt liv. Jaha, sen då? Vad händer då? Då jag är så van att studera är jag faktiskt lite rädd för det jag har att vänta när de väl tagit slut. Men jag är inte bara rädd, jag är förväntansfull också. Fastän jag nu, efter tre års studier på civilekonomsprogrammet, fortfarande inte har den blekaste aning om vad jag vill bli (haha ja, det är sant) så tror jag att framtiden har mycket att ge. Jag har ju halkat hit på ett bananskal så varför skulle det inte kunna fortsätta så? Jag menar, utan att jag inte riktigt vet hur det hände så sitter jag här i en lägenhet i Linköping som är flera timmar hemifrån och är sambo med en Spanjor. Så rätt som det är kommer jag väl sitta någon helt annan stans i universom och ha ett jobb. Alltså ett riktigt jobb, sånt där nine to five. Det känns stort och läskigt, men livet rullar ju på ändå liksom.